Swiss-born British Romantic Painter, 1741-1825 Henry Fuseli was the first artist to command the epic literature and heroic history of northern Europe as well as the Mediterranean countries, and by his wide reading and close study of the Old Masters he equipped himself to extend the scope of history painting far beyond the traditional limits of the Bible and classical antiquity. In his speculative boldness he was a child of the Enlightenment, but he was also a fierce critic of sterile rationalism and preached the gospel of the imagination with religious fervor. Henry Fuseli was born Johann Heinrich F??ssli (in 1764 he Anglicized his name) in Zurich on Feb. 6, 1741, the son of a painter with strong religious convictions who destined him for the Zwinglian ministry. After a period of intensive theological study Fuseli was ordained in 1761 and preached his first sermon. He was a friend of Johann Kaspar Lavater, whose Aphorisms on Man he later translated into English from manuscript. Fuseli became the favorite disciple of Johann Jakob Bodmer, who in 1740 had published an essay on the wonderful in poetry that led to a literary war with Johann Christoph Gottsched in Germany and the formation of a revolutionary Swiss school which used English literature, especially Milton and Shakespeare, as a spearhead in promoting romanticism.  Related Paintings of Henry Fuseli :. | Kriemhilde Sees the Dead Sikegfried in a Dream (mk45) | David Garrick and Hannah Pritchard as Macbeth and Lady Macbeth after the Murder of Duncan | The Nightmare (mk22) | Titania's Awakening | Die drei Eidgenossen beim Schwur auf den Rutli |
Related Artists:
Etienne Moreau-Nelaton
Adolphe Etienne Auguste Moreau-Nelaton (2 December 1859, Paris- 25 April 1927, Paris) was a French painter, art collector and art historian. His large collection is today held in its entirety by National French museums. Moreau-Nelaton's family's art collecting began with his grandfather Adolphe Moreau (1800-59). As a stockbroker he possessed ample capital with which to buy the work of artists with whom he was personally acquainted, including Eugene Delacroix and Alexandre-Gabriel Decamps. Moreau-Nelaton's father, who was also named Adolphe Moureau (1827-82), was a high government official and led the railroad company Chemins de fer de l'Est. In 1856 he married the ceramic artist Camille Nelaton (1840-97), with whom he further expanded the family's collection.
Neeffs, Peter the Elder
Flemish, Approx. 1578-1661
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.